mysweetpony

Precis kommit tillbaka från en nödvändig promenad. Gick knappt en mil på en timme och 20 minuter.
Det finns nog inget bättre sätt än att gå ut och gå med musik i öronen när man behöver, när man måste
rensa ut, fundera på allt och alla. För att senare ta en ridtur och fokusera 100 % på den som faktist
betyder mest, den enda jag faktist behöver och den enda vars försvinnande skulle få världen rasa framför
mina ögon.

Man bygger upp en mur, man sätter på sig ett skal. Men muren är inte stark nog, skalet slits ut och spräcker
mer och mer. Efter för många påfrestningar och motgångar har muren rasat och skalet ligger i en hög
framför dig. Då står du där, öppen och sårbar inför hela världen.

Jag har haft en väldigt tur, eller vad man ska kalla det. Jag har hela tiden haft ca 450 kg häst framför mig,
som alltid stått där. Som utan att kunna yttra ett ord varit en klippa jag alltid kunnat luta mig mot. Stått där
i påfrestningar och motgångar. Och det stärker mer än tusen murar och tusen skal. För det är någon som
ingen kan ta ifrån mig. Någon som alltid kommer finnas där, no matter what.


Man försöker få allt och se så normalt ut som möjligt. Man försöker få folk att tro att allt är bra. Men vad
händer när det inte är det? Jo, man anstränger sig lite till.



What are words - Chris Medina. Får en och tänka på vad som är viktigt och vad som är värt att ge allt för.
Cocain - Nomy.  Ger en viljan tillbaka. Viljan att kämpa och ge allt för det man verkligen vill.




Jag vet att ni har sett bilden många gånger förut, men har ni tröttnat så titta bort.
Jag kommer aldrig tröttna på den ♥


Skönt och ha en blogg ibland faktist, bra och lättande att få se och läsa tankarna i ord.