mysweetpony

Som hästmännsika får jag ibland höra "hamburgare", "lek inte med maten" osv. Inte för att jag "tar åt mig" över huvud taget, men det stör mig lite, att de som säger så, oftast är rädda för hästar. De tycker att de är så stora och de bara sparkas och bits och allt vad det är. Men shit vilka mesar! Tänk på alla småtjejer som är i stallen 24/7 och bara älskar det! Borstar och gosar och kanske får sig ett bett eller blir avslängd. Men de borstar av sig och hoppar upp igen!
Ta till exempel mina systersbarn, Ebba och Felicia (har ju fler men) som är fyra (snart fem) och tre. De vill jättegärna rida när de är här och hoppar upp på Exando som ju är en storhäst utan problem och tycker det är jättekul! 

Många ser nog på hästar som en gullig hobby. Småtjejerna som skrattar och gullar och "pyntar" hästarna med rosetter och blommor. Men stallivet är verkligen inte bara gulligull. Det är svett och tårar. Men ändå tycker vi så mycket om just hästar och stallivet. Frågar du mig, så tycker jag om att gå upp vid fem och släppa ut hästarna, gå ut i kylan och bli iskall efter en ridtur, kämpa med höbalar eller spån, bli grinig när hästarna rymmer osv. För man får ju faktist något tillbaka, med tålamod! Och när hästen ger en tillit, när man känner att hästen litar på en och tycker om en och uppskattar en, då är det såå värt allt slit!