Blir så irriterad..
Okej, jag vet att det är grått och regnigt. Jag vet att såna här dagar liknande den vi hade idag, "hälsodag", inte är det mest intressanta för vissa. Kan förstå att man får lite huvudvärk, eller är trött för att man inte sovit eller ätit nog bra, kanske börjar man bli lite förkyld och det tar emot lite. Men snälla, håll då käften om era klagomål om hur jävla dåligt väder det är, hur otroligt synd det är om dig för att du har lite ont någonstans! Det hjälper bra mycket mer om du tar en alvedon och försöker ha roligt ändå, eller iaf inte dra din tristess och din bedrövliga inställning över alla andra!
Vad är det för jävla mening med att gå in och tänka "det här kommer bli den tråkigaste dagen på länge", eller "varför kan dom inte hitta på något roligt istället eller ge oss ledigt en dag?" eller - för att gå in på ett annat ämne, tänka "hon är så jävla bitchig" om en person du inte känner över huvud taget!! FÖRSÖK att istället för alla dessa tråkiga, bittra tankar, tänka "okej, jag bryr mig inte särskilt mycket om det här, men det kommer nog bli intressant och roligt ändå!", eller "Åh va kul att de hittar på något annorlunda så vi det blir lite kontrast till lektionerna" och träffar man/ser en människa man inte känner/sett förut, behöver man väl inte gå in med attityden att han/hon är en idiot?! Kan man inte utgå från att det är en glad, positiv människa tills den bevisat motsatsen?
Nu låter jag kanske som värsta glädjespridaren som går runt och nynnar på Tomas Di Leva och har blommor i håret, men så är inte fallet. Jag tycker bara att det vore så roligt om fler kunde ha en posetiv attityd och inställning.
Om det här har något med och göra hur man växt upp, hur man blivit uppfostrad eller om det bara är något man föds med, så tycker jag att man ändå kan hålla sina deppiga tankar inom sig.
Att man har en dålig dag ibland är såklart inget konstigt, jag har definitivt mina griniga dagar och även om jag försöker anstränga mig och inte vara bitter även under dessa dagar, går det ju inte alltid. Iaf inte när man bor såhär, på ett internat där man sällan är för sig själv. Men att vissa ska behöva ha en så tråkig och dålig inställning till väldigt mycket och dessutom är extremt duktiga på att berätta det för alla i sin omgivning, gör mig arg. Fast å andra sidan får man kanske helt enkelt undvika dessa människor - dom som tar energi och istället glädjas med sina riktigt nära vänner som man skrattar och har kul med, vilket humör man än är på!
Passar väl bra med en Di Leva låt nu va? ;)
