Blir så irriterad..

Okej, jag vet att det är grått och regnigt. Jag vet att såna här dagar liknande den vi hade idag, "hälsodag", inte är det mest intressanta för vissa. Kan förstå att man får lite huvudvärk, eller är trött för att man inte sovit eller ätit nog bra, kanske börjar man bli lite förkyld och det tar emot lite. Men snälla, håll då käften om era klagomål om hur jävla dåligt väder det är, hur otroligt synd det är om dig för att du har lite ont någonstans! Det hjälper bra mycket mer om du tar en alvedon och försöker ha roligt ändå, eller iaf inte dra din tristess och din bedrövliga inställning över alla andra! 
Vad är det för jävla mening med att gå in och tänka "det här kommer bli den tråkigaste dagen på länge", eller "varför kan dom inte hitta på något roligt istället eller ge oss ledigt en dag?" eller - för att gå in på ett annat ämne, tänka "hon är så jävla bitchig" om en person du inte känner över huvud taget!! FÖRSÖK att istället för alla dessa tråkiga, bittra tankar, tänka "okej, jag bryr mig inte särskilt mycket om det här, men det kommer nog bli intressant och roligt ändå!", eller "Åh va kul att de hittar på något annorlunda så vi det blir lite kontrast till lektionerna" och träffar man/ser en människa man inte känner/sett förut, behöver man väl inte gå in med attityden att han/hon är en idiot?! Kan man inte utgå från att det är en glad, positiv människa tills den bevisat motsatsen?
Nu låter jag kanske som värsta glädjespridaren som går runt och nynnar på Tomas Di Leva och har blommor i håret, men så är inte fallet. Jag tycker bara att det vore så roligt om fler kunde ha en posetiv attityd och inställning.
Om det här har något med och göra hur man växt upp, hur man blivit uppfostrad eller om det bara är något man föds med, så tycker jag att man ändå kan hålla sina deppiga tankar inom sig.

Att man har en dålig dag ibland är såklart inget konstigt, jag har definitivt mina griniga dagar och även om jag försöker anstränga mig och inte vara bitter även under dessa dagar, går det ju inte alltid. Iaf inte när man bor såhär, på ett internat där man sällan är för sig själv. Men att vissa ska behöva ha en så tråkig och dålig inställning till väldigt mycket och dessutom är extremt duktiga på att berätta det för alla i sin omgivning, gör mig arg. Fast å andra sidan får man kanske helt enkelt undvika dessa människor - dom som tar energi och istället glädjas med sina riktigt nära vänner som man skrattar och har kul med, vilket humör man än är på!


Passar väl bra med en Di Leva låt nu va? ;)


Osäker

Idag har vi blivit fullproppade med en massa information, endel lite tråkigt men endel som faktist fick mig att
tänka till över vad jag verkligen vill läsa.

Jag har ju trott att jag vill gå Naturvetenskapliga linjen med inriktigt häst - ridning. Men det jag faktist vill bli, det jag
vill jobba med i framtiden är ju med hästar i någon form. Beridare vore absolut ett drömjobb, eller om man lyckas ta
sig hela vägen till att livnära sig på tävling och uppfödning. Men det är och nu är det nu. Och just nu känner jag
att det är bara kommer bli onödigt att gå naturvetenskap. För det är ju inte "bara", utan massa plugg som måste
göras också. Och då kanske jag inte kommer få så jättemycket tid över till Tobbe framför allt, och de vill jag
absolut inte ska hända.

Men det största orsaken till att jag känner mig osäker på om jag ska gå NA, är att de som bara går häst - ridning
kommer få så mycket mer tid till just hästar och ridning än de som också läser NA.
Och jag vill ju söka jobb direkt efter skolan och vad har jag då för användning för min högeskolebehörighet?
Det måste ju vara bättre att lära sig mer om hästar och ridning när det är just det jag vill jobba med?

Det blev lite rörigt nu, men efter att ha pratat och rådfrågat min kära mor är jag ganska säker på att jag endast
kommer läsa häst med inriktning på ridning. Men för att vara säker på allt ska jag gå och prata med de på skolan.



Livets påfrestningar

Precis kommit tillbaka från en nödvändig promenad. Gick knappt en mil på en timme och 20 minuter.
Det finns nog inget bättre sätt än att gå ut och gå med musik i öronen när man behöver, när man måste
rensa ut, fundera på allt och alla. För att senare ta en ridtur och fokusera 100 % på den som faktist
betyder mest, den enda jag faktist behöver och den enda vars försvinnande skulle få världen rasa framför
mina ögon.

Man bygger upp en mur, man sätter på sig ett skal. Men muren är inte stark nog, skalet slits ut och spräcker
mer och mer. Efter för många påfrestningar och motgångar har muren rasat och skalet ligger i en hög
framför dig. Då står du där, öppen och sårbar inför hela världen.

Jag har haft en väldigt tur, eller vad man ska kalla det. Jag har hela tiden haft ca 450 kg häst framför mig,
som alltid stått där. Som utan att kunna yttra ett ord varit en klippa jag alltid kunnat luta mig mot. Stått där
i påfrestningar och motgångar. Och det stärker mer än tusen murar och tusen skal. För det är någon som
ingen kan ta ifrån mig. Någon som alltid kommer finnas där, no matter what.


Man försöker få allt och se så normalt ut som möjligt. Man försöker få folk att tro att allt är bra. Men vad
händer när det inte är det? Jo, man anstränger sig lite till.



What are words - Chris Medina. Får en och tänka på vad som är viktigt och vad som är värt att ge allt för.
Cocain - Nomy.  Ger en viljan tillbaka. Viljan att kämpa och ge allt för det man verkligen vill.




Jag vet att ni har sett bilden många gånger förut, men har ni tröttnat så titta bort.
Jag kommer aldrig tröttna på den


Skönt och ha en blogg ibland faktist, bra och lättande att få se och läsa tankarna i ord.

Anonyma kommentarer

Ett ämne som alltid återkommer och som man ofta kan läsa om på bloggar, är kommentarer från anonyma
personer.

Ofta står det att det att bloggaren tycker det är väldigt fegt att vara anonym och "inte stå för vad man tycker". Bloggaren
stör sig på den anonyma och kommer med "svar på tal" som oftast är lika kaxigt som kommentaren själv. Vilket
betyder att man själv inte är bättre än den som skrivit kommentaren.

Jag håller med till visso. Jag tycker det är omoget och skriva något som är taskigt eller uttrycka sin åsikt på ett dåligt
sätt som kan göra bloggaren ledsen. Såklart är det väl sånt som hör till i bloggvärlden, sånt som de större bloggarna
får "se över". Men ändå. Vad är det som är så roligt med och trycka ner och såra andra? Och få ett dåligt rykte? Det
är antagligen därifrån det anonyma kommer. De vill tydligen trycka ner folk och ge dem dåligt självförtroende utan
att någon vet vilka de är. Det är ju inget konstigt med det heller, ingen vill väl bli ihågkommen för att vara en dålig
person? Men just när det gäller att vara taskig och då inte skriva ut vem man är så ska man inte heller skriva det.

Något annat jag stör mig på hos vissa bloggare som skriver "stå för din åsikt" och "ingen får vara anonym" och allt
det där, och som också skriver "jag har era IP-adresser". Ja, men då måste det väl kvitta om det står "anonym" eller
ett namn som till exempel "Hanna" eller "Karin"?! Du som bloggare har IP-adressen till alla som kommenterar och
då är ju ingen anonym? Varför då klaga på dem och skriva att de lika gärna kan skriva deras namn istället för "anonym"?!
Ett namn kan väl inte spela någon roll iaf?


Tränare på framhoppningen - Hur långt får det gå?

Många har ju på framhoppningen med sig tränare, förälder, hästskötare osv vilket är bra om man
behöver hjälp med att höja eller sänka något hinder. Men jag tycker att tränaren går lite över
styr ibland, i alla fall vissa.

Vissa tränare har flera "elever", ibland flera i varje kategori. Dessa ryttare hoppar sannolikt fram
på lite olika tider. Alltså den ena startar bland de första i klassen, någon i mitten och någon är en av de sista.
Dvs att tränaren har en "elev" hela tiden. Det jag tycker är störande och respektlöst är när dessa tränare
höjer och sänker hindren till sina "elever" utan att tänka på de andra ryttarna som kanske vill hoppa
en gång på det lägre innan hindret höjs upp. Visst, man får väl säga till. Men ibland hinner man inte och
jag tycker att tränaren själv kan tänka till lite och faktist fråga om det går bra att höja hindret.

Detta är ju inte bara irriterande, utan det stör ju också min (och andra "utsattas") uppvärmning om man
ska behöva anpassa sig till hur hindret ligger precis när man vill hoppa.

Och extra oroande är det ju när det är vuxna männsikor..


Dressyrfjollor?

Inom ridsporten finns fördomar och en hel massa åsikter hit och dit om precis allt. Att dressyrryttare är "bitchiga" är ju inte en utav de mindre fördomar.
Visst kanske man får för sig att dressyrryttarna ser så prydliga och fina ut och har koll på allt, men varför skulle de behöva vara bitchiga översittare för det? Eller mesiga fjantar?
En hoppryttare till exempel, kan väl vara lika mycket bitch som en dresssyrryttare? Det kan väl ändå inte bero på vilken gren man håller sig till. Det måste väl
vara något som hör till personens personlighet?!

Jag tycker i alla fall att det är löjligt att gå och säga att de, eller någon över huvud taget som man inte känner personligen är grinig och översittare.
Vissa kanske har allmänt lätt för att dömma folk när man först ser dem, men jag tycker ändå inte att man ska dömma dem så.

Nu säger jag inte att alla gör det såklart! Men när ja hör någon gör det, blir jag så himla irriterad!


Posetivt/negativt - Pessoabett

Tänkte börja med en ny grej - vad jag tycker är posetivt respektive negativt om olika saker. Och jag börjar med just pessoabett!





Det finns ju hur många åsikter som helt om pessoa och diskussionen kommer säkert alltid finnas kvar. Är det ett bra bett eller gör det hästen illa?

Jag letade upp lite fakta om det.

Pessoabett är en slags kombination av tränsbett och stångbett. Ett traditionellt pessoabett består av fyra ringar. Tyglarna fästes antingen i den andra, tredje eller fjärde ringen, om tygeln fästes i en lägre ring blir hävstångseffekten större och bettets inverkan skarpare. När man har sträckta tyglar roterar mundelen och skapar främst tryck i nacke och mungipor.
Man kan använda delta för att minska effekten.


Det här kan man ju tycka vad man vill om. Jag tycker såhär:


Har man en ponny/häst som är väldigt stark och kanske är svår att rida på vanligt tränsbett, så kan man prova att rida på pessoabett. Vissa hästar funkar ju jättebra på det, medans andra inte gör det. Men jag tycker också att man ska veta att bettet är stark och därför vara försiktig när man rider. Drar hästen ändå, så tycker jag inte att man ska fortsätta rida på det och kanske dra lika mycket nu som man gjorde med ett mildare bett, utan prova ett annat tills man hittar det som passar bäst för just sin egen häst.

Vissa är ju helt emot pessoabetten, men jag måste säga att det är bättre att ha ett bett där man inte behöver ta så mycket och hårt för att ponnyn/hästen ska lyssna, än att man ska ha ett milt bett där man får slita och dra som en galning för att få stopp på hästen. Det kan väl ändå inte vara bra?

Jag använder pessoabett med tre ringar när jag är ute och rider. Det för att Tobbe blir het och stark och jag kan känna att jag inte riktigt har kontroll på honom (om jag rider med vanligt tränsbett). När jag rider ensam, fäster jag tyglen i den andra ringen, dvs den stora ringen där bettets mellandel sitter fast. Han blir inte lika stark om jag rider ensam och kan jag ha det mildare - utan att sitta och slita och dra - så har jag det.
Rider jag tillsammans med någon så blir han mycket mer pigg och stark, så då fäster jag tygeln i den tredje ringen. Plus att jag alltid använder martingal när jag rider ut.


Det jag tycker är negativt med pessoabettet är:

*Dess starka effekt gör att hästen lätt hamnar bakom lod - krullar ihop nacken och jobbar inte lika bra med ryggen.

*Det kan vara svårt att inte ta för mycket. Alltså svårt att ta "lagomt".


Det jag tycker är posetivt med pessoabettet är:

*Jag behöver inte sitta och dra för att få honom tillbaka. Jag kan hålla en lugn och stadig hand och använda små hjälper.

*Jag vet att det är lätt att hästen hamnar bakom lod på pessoabetten, så därför tvingas jag att rida mer med skänkel -fram till bettet, vilket är något jag strävar att förbättra (mer skänkel, mindre hand).


Som sagt, det finns många olika åsikter, detta var min :)




Lill-kusin Alice som rider.

RSS 2.0